DEBATT: Vad för samhälle vill Folkpartiet att vi skall leva i?

1909 publicerades i Le Figaro av Marinetti det som kom att kallas futurismens första manifest, där han förklarade krig mot tradition-
alismen. Han såg sig som en djärv visionär som såg hur kulturen inte utvecklades utan istället stod/hängde på gamla institutioner. Arvet från de gamla skolorna stoppade upp framåtskridandet.
Futurismens förespråkare skrev snart manifest för allting.

Futuristerna hyllade maskinen och Zola yttryckte hur vackert en järnvägsstation var. Ett musikinstrument - intonarumori (oljudsmaskin) - skapades under denna tid, och orkesterstycken i en kaotisk form skrevs.

Mussollini gick i den futuristiska fåran och skapade sig en bild av att vara en framåtskridande landsfader, vad hans styre stod för vet vi nog alla.

Jag vill inte på något sätt falla in i den lite konspiratoriska retorik som visas upp på DM:s debattsida i Ilva Thomcoms artikel där, men jag ser också tendenser till underströmningar i Folkpartiets valmaterial som lätt kan misstolkas och missbrukas av tredje part.

Rent bildmässigt, både vad gäller affischer och kortfilmer, är tonen så kall att man känner historiens vingslag fläkta obehagligt. Den bistra ljussättningen, det sekteristiska uttrycket och det propagandaliknande tilltalet för oss tillbaka till perioden från 1909 fram till efter Mussollinis fall. Är det vad Folkpartiet vill, eller har de endast visat på dåligt omdöme vid anbudsförfarandet inför valarbetet?

Jag vet inte, men jag vill hävda att Folkpartiet med denna valkampanj, där de för fram sitt politiska program med dagens framåtblickande informationsteknologi, faller i sin futuristiska strävan redan där historiens dogmatiska scenografi antogs som plattform.

Elina Pfaff
politisk etnolog, Arlöv